OM OSS

Tidlös magi när Fjarill presenterar sitt nionde album ”Poësi”

Hur blir konst odödlig? När vi läser, lyssnar och betraktar om och om igen. När generation efter generation tar till sig ord som skrevs för länge sedan. Särskilt magiskt blir det när nya verk föds ur klassikerna. När existerande konst inspirerar till ny. Det var vad som hände när singer-songwriter duon Fjarill från Hamburg tog sig an dikter av Nelly Sachs och Pär Lagerkvist. Fjarills nionde album ”Poësi” förenar sorgsen och storslagen poesi med en egen, ytterst mångfacetterad klangvärld mellan folk, pop, jazz och klassisk musik. Den svenska sångerskan och pianisten Aino Löwenmark och den sydafrikanska violinisten Hanmari Spiegel vandrar lättfotat och konstfullt mellan då och nu – tills en unik och helt tidlös magi uppstår. Poesi helt enkelt.

Både Nelly Sachs och Pär Lagerkvist föddes 1891. Och båda fick Nobelpriset i litteratur i mitten av förra seklet. Men bortsett från dessa biografiska likheter är det deras poetiska universum som fascinerar Fjarill. ”De tar båda upp liknande teman: Varför finns vi här på jorden? Vilka styrkor utvecklar vi när vi är som svagast? Lever vi intensivare när vi konfronteras med döden?”, säger Aino Löwenmark. ”Det är frågor som bara har blivit ännu mer aktuella under den pågående Coronapandemin.” För att illustrera Sachs och Lagerkvists tematiska släktskap, växer deras namn samman till ett träd på albumets omslag. Ett fundament ur vilket Fjarills musik växer fram likt förtrollade grenar.  

Lyrik av Pär Lagerkvist fanns med redan på förra albumet ”Midsommar”, men Nelly Sachs är en ny bekantskap för Fjarill. ”Hennes texter är gåtfullare. Vissa dikter skrev hon i delirium på ett mentalsjukhus. Jag fascineras av hur hon arbetar med sin sorg och omvandlar den till konst”, säger Hanmari Spiegel. Nelly Sachs konfronterades med sina judiska rötter under nazistregimen som hon 1940 lyckas fly ifrån till Stockholm. Där levde hon som författare och översättare till tyska av bland annat Pär Lagerkvists poesi. ”Vi har valt ut dikter där man kan ana ett hoppfullt skimmer vid horisonten”, berättar Aino Löwenmark. ”Ännu mer ljus kommer in med Pär Lagerkvists dikter.”

I dessa pandemitider vill musikerna sprida särskilt mycket kraft och mod med sitt album. Och tacka alla sina trogna fans som så helhjärtat stöttat crowdfunding-kampanjen för att finansiera inspelningen av ”Poësi”. Målet att samla in 15 000 euro överträffades med hela 2000 euro. Som tack kunde man exempelvis delta i en sångworkshop som Fjarill organiserar i Walden Studio som ligger i en av Hamburgs gröna förorter. ”Vi är enormt tacksamma för det stora förtroende som så många människor har visat oss genom åren”, säger Hanmari Spiegel. Sedan 2004 har den karismatiska duon spelat sig in i en ständigt växande publiks hjärtan, från Sydafrika till Sverige. Deras spelningar fyller konsertlokaler och utomhusfestivaler, klubbar och kyrkor med en unik, kollektiv energi. Tills alla närvarande är helt uppfyllda och elektrifierade av sinnesstämningar och eufori.

Den nya musikaliska dräkt som Fjarill har klätt de gamla dikterna i har uppstått intuitivt och hänger helt och hållet ihop med vilka känslor orden har utlöst i de båda musikerna. Hur idéer kommer och går berättar inledningsstycket ”Ljus från utslocknande stjärnor”. Piano och violin bereder varsamt väg för stroferna. Man anar ett sökande och en förundran. ”Alla kreativa impulser blir inte lika tydliga, vissa flyter snarare förbi”, förklarar Aino Löwenmark. ”Vi behöver inte följa alla processer fullt ut bara för sakens skull.” Konst kan inte framtvingas. ”Nelly Sachs texter arbetade länge inom mig. Plötsligt uppstod en öppning och musiken strömmade in”, säger Hanmari Spiegel. De transparenta kompositionerna fungerar i många fall som motvikt till lyrikens tungsinthet, till exempel i ”So rann ich aus dem Wort”. Det är en fint justerad balans.

Den luftighet som genomsyrar ”Poësi” har Hamburgproducenten Stephan Gade finkänsligt fångat in. ”Stephan är en avslappnad person som vi har känt i över 15 år. Att jobba ihop med honom har känts som en förlängning av vår egen kreativitet”, berättar Aino Löwenmark. ”På grund av pandemin skickade vi materialet digitalt fram och tillbaka. Det funkade jättebra”, förklarar Hanmari Spiegel. Stephan Gade har bidragit till soundet med bas, gitarr och percussion. Flera trogna vänner och kolleger medverkar på albumet, exempelvis Jürgen Spiegel och Stefan Stoppok. Skådespelaren Andreas Grötzinger reciterar dikten ”In der blauen Ferne” med mörk och varm stämma. Nytt är att Fjarill har utvidgat sin instrumentering. Bland annat får vi för första gången höra Hanmari Spiegel spela synt, vilket berikar duons sound på ett kraftfullt sätt.

Tack vare Nelly Sachs dikter blir tyskan en del av Fjarills språkliga kosmos. När Aino Löwenmark sjunger dikten ”Hier nehme ich euch gefangen / ihr Worte”, bidrar hennes svenska accent till en sällsam, ljuvligt poetisk musikupplevelse. Under två månader spelade hon in låten om och om igen tills intonation och stämning harmonierade perfekt. På samma sätt har alla de 13 låtarna på albumet utvecklat sin egen personlighet. Där är den uppsluppna ”Önskevisa” som firar demokratin med en vild folkdans. Eller den högtidliga ”Vår är himlen” som lovprisar livets skörhet. ”Vi blir ödmjukare ju äldre vi blir. Insikten om hur ömtåligt allting är gör oss varsamma och tacksamma”, säger Aino Löwenmark. ”Just den dikten av Pär Lagerkvist är så vacker och hoppfull. Den skulle kunna bli en sorts Fader Vår för en ny religion”, säger Hanmari Spiegel. 

Fjarills sätt att finstämt fånga in sinnesstämningar har en läkande och uppfriskande kraft. Hur de två musikerna gör en djupdykning i sådant som verkar ligga mellan världarna. Hur röster och toner vävs samman i lager. Och hur det samtidigt finns tillräckligt med plats kvar för åhörarens egna tankar. Den dramatiskt laddade rytmen på ”Glömma Glömma” kanaliserar ilska och frustration. Albumets sista spår, Lagerkvists berömda dikt ”Det är vackrast när det skymmer”, sveper varsamt in lyssnarna i ett mjukt skymningsljus. Här förmedlas budskapet om en allomfattande kärlek som var och en av oss kan känna inom sig själv. Ett bättre och mer trösterikt budskap kan man väl knappast tänka sig i dessa säregna tider.